Hej förälder och välkommen till foraldraplan.se!

Du har tagit dig till den här sidan av en anledning. Jag tänker att det är för att du har barn tillsammans med någon du inte lever ihop med och ibland, eller ofta, upplever det svårt att samarbeta med den andra föräldern. I så fall är du inte ensam.

Många föräldrar som valt att inte leva ihop kämpar för att få till sitt föräldrasamarbete.

Att göra en Föräldraplan är en metod som kan hjälpa föräldrar att strukturera samarbetet och därigenom undvika att hamna i vårdnadstvist. Jag vill förtydliga att samarbete här inte betyder att göra på samma sätt, att göra lika mycket eller lika ofta. Oavsett om du umgås med ditt barn varje dag, varannan vecka eller några dagar om året så är det bra om du och den andra föräldern gör tydliga överenskommelser om hur er kommunikation och ansvarsfördelning skall se ut i frågor som rör ert gemensamma barn.

En föräldraplan kan beskrivas som ett skriftligt samarbetssamtal, som en guide till ert gemensamma föräldraskap eller som en handbok för hur ni kommit överens om att ni vill föräldra gemensamma barn efter separationen. När ni gjort klart hela föräldraplanen, och också följer de överenskommelser ni gjort, så kommer ni förhoppningsvis att uppleva att konflikterna blir färre, irritationsnivån lägre och samarbetet enklare.

Ni kan alltså med föräldraplanen skapa en bas för ett föräldrasamarbete som underlättar för er som föräldrar. Huvudsyftet med att göra en föräldraplan är dock alltid att barn skyddas från att ta del av vuxnas konflikter. Det är en kärleksgåva till alla barn, men framförallt till dem som lever med separerade föräldrar, att vuxna tar ansvar för att stötta barnen i att ha en god och nära relation till båda sina föräldrar och till andra viktiga vuxna. Genom att göra en föräldraplan kan ni strukturera samarbetet så att barnen får en känsla av sammanhang, förutsägbarhet och en röd tråd i livet även om de lever på olika adresser i olika familjekonstellationer.

En gång i tiden valde ni att bli föräldrar tillsammans. Den historien kan se ut på många olika sätt. Oavsett hur beslutet togs så kommer era barn att dela egenskaper också med den andra föräldern. Kanske gör de det för att de är utseendemässigt lika eller för att de gillar samma saker, har liknande temperament, humör, åsikter, musiksmak eller annat. Kom ihåg att om du kritiserar den andra föräldern inför barnet så kritiserar du en person som är lika viktig för ditt barn som du är. Dessutom skadas barnets självkänsla om du talar illa om egenskaper som de delar med den föräldern. Barn mår bra av att få känna att vuxna omkring dem tycker att de egenskaper de har och delar med föräldrarna är okej. Nedsättande omdömen skadar barn även om de vuxna tycker att det som sägs är sanningar. Många barn beskriver att de får höra saker om den andre föräldern som gör dem ledsna eller arga. Barn säger ofta att de vill slippa höra sådant prat. Att tala illa om den andra föräldern inför barnet riskerar alltså att skada såväl deras relation till sig själva som till den baktalade föräldern men också till den som kritiserar.

Barn kan vara väldigt nyfikna på sin och er historia. Det kan komma tider då de ställer ingående frågor om er tidigare relation. Vill du berätta så tänk på att bara tala om sådant som du tänker att de mår bra av att få veta, t.ex. vad ni föll för hos varandra, vilka positiva egenskaper som gjorde att du var glad att ni blev ett par eller som gjorde att ni valde att bli föräldrar tillsammans. Det är sådant man gärna kan dela med sig av till sina barn. De egenskaper som den andra föräldern har som gjorde dig galen, som avgjorde separationen, som får dig att vilja skrika eller bara gör dig otroligt trött och less… de bör du bespara barnen och hellre diskutera med dina vänner, din psykoterapeut, din familjerådgivare eller någon annan vuxen. Men gör det inte när du är tillsammans med barnet. Eller ens när barnet är i närheten.

Barn behöver och skall bli lyssnade på och hörda. Men det är viktigt att man kan lyssna på deras erfarenheter utan att lägga till sina egna. Barn behöver få känna sig fria att berätta om sina upplevelser på gott och ont utan att bli indragna i vuxnas konflikter. En del barn berättar att föräldrarna blir sårade eller arga om  barnen berättar positiva saker om den andra föräldern. Andra upplever att föräldrarna blir glada av att höra att barnet har bråkat med den andra föräldern. Barn behöver kunna berätta utan att få sådana reaktioner. Barn behöver få känna att de inte behöver välja sida eller ta parti. Risken finns att de annars helt slutar berätta.  Eller att de väljer bort den ena föräldern för att det blir för svårt att försöka vara okej för båda. Om barnet berättar om händelser eller bemötande som gör dig orolig är det ditt ansvar som vuxen att ta upp det med den andra föräldern, men inte via barnet. Det gäller såklart även era respektive nya partners, era vänner och släktingar. Be gärna ditt nätverk att stötta ert samarbete, inte er konflikt.

Du och ditt barn kommer att tycka olika många gånger genom livet. Det känner jag mig rätt säker på. Jag är också övertygad om att du och den andra föräldern kommer att tycka olika och därför utöva ert föräldraskap på olika sätt. Ibland kommer du kanske att hamna i situationer där den andra föräldern tycker mer som ditt barn än vad du gör, kanske håller de med varandra och tycker att du har fel. Det kommer att kunna kännas jobbigt och kanske får du höra att den andra föräldern är snällare, bättre och mer förståend än vad du är. Då kan det vara frestande att berätta om den andra förälderns svagheter och tillkortakommanden för att återställa balansen. Gör inte det. Barn kan hantera att föräldrar är och tycker olika. Däremot skadas barns tillit och känsla av trygghet när vuxna underminerar varandras föräldraskap. Alla frågor som rör ert föräldraskap bör ni hantera er emellan som vuxna.

Som förälder har man mycket ansvar och många skyldigheter. Barnen har rättigheter.

Rätten att få kärlek, respekt, omsorg och en så god och nära relation till båda sina föräldrar som möjligt. Jag tror att du vet det och jag tänker att det är därför du kommit hit. Att det framförallt handlar om att du älskar de barn ni har att samarbeta om och att du vill dem väl oavsett hur du känner inför deras andra förälder.

Jag hoppas att de råd du får här och att de överenskommelser föräldraplanen innehåller kan hjälpa er mot ett tryggt föräldraskap. Om så inte är fallet vill jag verkligen rekommendera dig att inte ge upp. Det finns många andra vägar att gå. Kontakta familjerätten, socialtjänsten eller familjerådgivningen i din hemkommun och be om råd. Min erfarenhet är att med rätt stöd går det att få till ett föräldrasamarbete som är gott nog, även om det stundtals kan kännas hopplöst efter många strandade samtal och konflikter. Jag kan lova dig att det kan bli svårt och att det kan komma att kräva en hel del från alla inblandade. Men jag kan också lova att om ni får till det så är det absolut värt det. För dig, för den andra föräldern men först och främst för era gemensamma barn.

Jag önskar er lycka till med ert fortsatta gemensamma föräldrande!

Annika

* Jag använder genomgående ordet föräldra som verb i föräldraplanen och på hemsidan. Det är grammatiskt fel men jag hoppas att det kan komma att förändras. Jag tycker att vi saknar ett bra ord  i svenska språket som beskriver aktiviteten att leva i föräldrarelation till barn. Att föräldra skulle som jag ser det vara ett mer heltäckande begrepp än att uppfostra och kan innefatta andra vuxna än de juridiska föräldrarna. Hoppas det inte stör läsningen!

"Även om vi vardagligt benämner umgänget som  vardera förälderns dagar eller veckor så är det bra att tänka på att  det är barnet som har rätt till umgänge med föräldern, och inte tvärtom."

Copyright © 2009-2024 Föräldraplan Sverige All rights reserved